|
|
|
|||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En meter tillgodo1 Olyckor med lotsar inträffar numera sällan. Men mästerlotsen Torsten Rask på Mulnäset i Finna var nära att drunkna under ett lotsuppdrag strax före jul 1978. Det var en kylig och gråmulen morgon med med yrsnö, omkring klockan fyra, som tankern Maria efter lotsning från Örnsköldsvik skulle avlämna Rask i Skag. Lotskuttern gick ut för hämtning av honom till lotsbryggan i Skeppsmaln.Sjön gick inte särskilt hög och det såg ut att bli ett normalt uppdrag. Som båtmän tjänstgjorde veteranen från Lotsskäret Folke Johansson, Skagshamn, och John Bylin, Ällön. Snart skymtade de genom snögloppet tankern och lade försiktigt till i lä med gummifendrarna utlagda mellan skroven. Båtarna gick sidledes med bara några knops fart.I den krabba sjön krängde de hårt intill varandra och i skenet från strålkastaren började Rask klättringen på det hala fallrepet ned utefter den branta skeppssidan. I ljuset svepte snöflingorna virvlande omkring Rask som sökte fotfäste. Båtarna hävde sig mot varandra och det gällde för båtmännen att hålla båten både för manövrering och handräckning för att få honom ombord. Allt såg ut att gå väl, men just som han satte foten på lotsbåtens isiga däck för att greppa vajern slog båtarna mot varandra och lotsbåten stöttes ut i ett kraftigt ryck. Rask tappade greppet och hamnade i den knappa enmetersglipan mellan skroven. Han hann ropa ”Stoppa maskin” innan han försvann i det iskalla vattnet. Orden vidarebefordrades via UKV till tankerns brygga. Nu gällde det att handla snabbt - och övertänkt. Båtmännen vände lotskuttern och svepte med strålkastaren över vågbrotten och fångade in en mössa och en hand ett drygt trettiotal meter från sig. Med full fart styrde de fram och fiskade upp Rask med en båtshake. Det var minuter som gällde innan kylan hade förlamat honom. Det är då inte bara en fråga om att ha en skyddsängel bredvid sig, som Rask sade, utan även ha god kondition, kunna simma och ha rådiga båtmän till hands.Chocken kom efteråt för dem - då gällde det handling för att överleva. Bl.a att skaffa Rask torra kläder för beordrad lotsning av ett väntande fartyg till Örnsköldsvik! man hade bara att fortsätta som om ingenting hänt.”Allt gick så fort”, säger han, ”det var som om det inte hände mig”. När Rask till kvällningen väl kommit hem gick han ut i skogen och högg en julgran... Text: Gunnar Erkners kompendium I rykande storm. Finns att köpa hos Fiskevistet
|
 |
|||||
