Historia

Dum fråga 1: ”Vad måste varje lots vara?”
Dumt svar 1: ”Grundlärd!”

Dum fråga 2: ”Och vad är skället på lotsarna?”
Dumt svar 2: ”Grundlöst!”

Säkert har de vitsarna bollats mellan skagslotsarna och andra ända från det att Skagshamn 1725 besattes med tre lotsar ( Peer Erichsson, Erich Olofsson och Oloff Olofsson) samt två lotsdrängar (Erich Persson och Peer Olofsson). Men lotssysslan var bara en bisyssla till den bonde eller fiskare som blev utsedd. Först 1820 fick yrket status längs norrlandskusten i och med att de inträdde i kronans, statens, tjänst. De blev kronlotsar. I reglementet om var lotsuppassningen skulle ske hette det om Skagen: ”Lotsarne uppassa wid hamnen, och emottaga fartygen utanför Flasen”.

 Lotsarna på Skag tilldelades en bostadslott i Skagshamn enligt ett utslag av Kongl. Kammarkollegiet 1826: ”En skogbeväxt svädja i Grundsunda Socken, Westernorrlands län, innehållande 16 Tunnland 16 kpl. (kappland) upplåten åt Lotsarne, men begagnar endast Lotsen Hannell [Johan ”Jonte” Hannell] en del; de Öfriga begagna intet. Alla Lotsarna hafva förklarat, att om lägenheten blef med rös utmärkt, ville de disponera och nyttja hela lägenheten”.

När lotsning skulle ske från till exempel Husum sändes därifrån en lotsorderman till Skagshamn. Det blev en dryg färd. Han fick först ro till Aggösundet och sedan till fots ta sig fram på en stig förbi Ultrå till Skallörn i Banafjäl. Därifrån var det att ro till Ällöviken och därpå yttligare promenera på en knagglig stig till Skagshamn. Sysslan som lotsorderman försvann i och med att telefonförbindelse till Örnsköldsvik installerades 1902 på mästerlots Erik Engströms initiativ.

En sju meter hög kase fanns då på det 45 meter höga Hamnberget. Men efter att länge ha spanat där från en tall - som någon illasainnad fällde - och från 1850 från en 12 meter hög stege, så fick skagslotsarna äntligen, 1861, en lotsuppassningsstuga. Men inte i hamnen, utan lotsplatsen flyttades till Stora Haraskär, ”Skäret” eller ”Lotsskäret” kallat, men vid utsikt över havet och dess trafik. Som lotsbåt fick en vanlig sjöbåt duga, en sådan kunde också föra sprisegel. 1957 flyttades lotsbemanningen från Stora Haraskäret in till fastlandet, till den nybyggda fyren på Skagsudde, som därmed blev Sveriges enda kombinerade lots- och fyrplats. Lotsbåtarna fick sin egen betongkaj i Skeppmalns hamnbassäng. Sumpens träkaj på Skäret fick i stället härbärgera fritidsbåtar.

Text: Gunnar Erkners kompendium I rykande storm. Finns att köpa hos Fiskevistet

Läs om ett lotsäventyr!